Förord av Gunnar Bergström

Du håller i din hand en bok som för mig handlar om förtvivlan.  Berättelsen slutar i missbruk och kriminalitet även om vi redan i inledningen får veta att det senare kommer ett tillfrisknande och en bra fortsättning på ett liv som startar i övergivenhet.  Tillfrisknandet utlovas i en kommande bok.

Just nu får vi möta en övergiven pojke. Men inte bara det. Vi får möta en vuxenvärlds svek. Det gör ibland ont att läsa. Varför ska man ändå läsa vidare?  Därför att någon måste lyssna på de som varit med om svåra övergrepp. Vem ska de berätta för om ingen vill lyssna? Vi måste också lyssna för att lära. Vad händer med den människa som kränks och överges? Alla tar inte den väg som Seth gör i denna bok, men alla bär på smärtan och kränkningen och visar den på olika sätt.

Inom missbruksdebatten har det periodvis diskuterats om missbruk och drogberoende är ett uttryck för en bakomliggande problematik eller om det är ett problem i sig själv och inte ett symptom. I denna berättelse kan vi se att det kan vara båda delarna. Det finns de som dras till missbruk av nyfikenhet och spänning. Det finns andra som använder drogerna för att döva smärtan och kväva ångest. Det är det senare vi möter i denna bok – hur förtvivlan blir ångest och hur drogerna dövar smärtan. Men vi kan i slutet av berättelsen också se hur drogberoendet kan börja leva sitt eget liv. Så det är inte antingen/eller. Man kan se hur drogerna släcker ner ångesten men i längden gör allt ännu värre.

Vi får också möta en ung pojke som hittar våld och kriminalitet som ett sätt att hantera sin smärta.  Det är till och med så att våldet och kriminaliteten kommer före drogerna. Även kriminaliteten lever delvis ett eget liv. Alla brott ger inte stora pengar. Men kicken, spänningen för stunden, kan lindra smärta och får den unge Seth att för en stund glömma sitt elände. Så småningom tar den kriminella livsstilen kommandot och kombinerat med drogerna blir det en dödlig cocktail.

Någonstans i boken ställs den självklara frågan: Var fanns alla vuxna? Var det ingen som såg? Själv tror jag att det fanns de som såg men som fegade ur och inte vågade ta tag i det. Sen finns det också vuxna som inte ser – för att det gör för ont eller på grund av okunskap. Man kanske inte vill veta. Alla de borde läsa denna bok. Men läsarna av denna bok bör förstås vara fler än den gruppen. Den vänder sig till alla som arbetar med utsatta människor, till alla som arbetar med barn och till alla vuxna – vi har alla varit barn och vi möter alla barn.

Det är förstås i mycket en svart bok. Men om vi kan möta mörkret kan vi så småningom hitta en vändpunkt och börja tända ljus. Vi får redan i början av boken veta att Seth hittade en vändpunkt och med hjälp av Tolvstegsprogrammet fann han en annan väg.  Det tillfrisknandet börjar med att den beroende tvingas se verkligheten i vitögat och sluta ljuga för sig själv. Tusentals beroende människor har tagit den vägen ur missbruk och kriminalitet. De har mött sitt eget mörker. Om de klarat det så kan vi som läsare också klara det.

Vallentuna i oktober 2015

Gunnar Bergström